Sveriges kärnkraftsavfall


Tillbaka och i livet.
Men det drog ut på tiden när vi skulle genom trafikkaoset i staden med kanske mest kaos nuförtiden, Stockholm.

Besöket var trevligt och jag har fått höra det mesta om mellan- och slutförvaringen av vårt använda kärnbränsle.

Coolast och samtidigt mest skrämmande var att få se hälften av det kärnbränsle som vi använt i Sverige de senaste 36 åren live. Alltså det låg framför oss i stora bassänger och bara några meter bort.
Tyvärr var det fotoförbud där men bassängerna kan man se här.

Tänker inte säga så mycket mer utan låta bilderna berätta om det övriga besöket istället.








6 kommentarer:

Kristoffer Darj sa...
23 februari 2010 kl. 22:20

Jag tror vi kommer att komma på nån metod för att utvinna ytterligare energi från bränslet och då kommer vi nog ångra att vi grävt ner det och bakat in det i koppar och lera. Men fram tills dess kanske det är bäst att bli av med skräpet.

Hur varma blev bassängerna av allt bränsle?

Ann-Mari... sa...
23 februari 2010 kl. 22:27

Hittills är det inte lönsamt att upparbeta uranet som jag har förstått. Uran-priset är helt enkelt för lågt.
I framtiden... Vi får se.
Från SKBs sida tror jag att man inte har stängt alla möjligheter för att kanske kunna öppna slutförvaret igen.

Bassängen höll 36-37 grader. Perfekt för baby-sim...

Mörsil sa...
23 februari 2010 kl. 22:38

Så, vad är det vi ser på bilderna?

Karin sa...
23 februari 2010 kl. 23:26

Jag vill också åka på studiebesök! :-)

Ann-Mari... sa...
24 februari 2010 kl. 09:28

Bild 1: En modell över det planerade slutförvaret. Man ser iaf hur långt ned 500 m under marken verkligen är.

Bild 2: Här åker en bränslestav, innehållande använt uran, ned i en gjuten stålform men omgivande koppar som korrosionsskydd.

Bild 5: Hela kapseln med omgivande koppar, kommer sedan att stoppas ned i en strålningsbehållare som i sin tur kommar att stoppas ned i förborrade hål som sen fyllas igen med bentonitlera.
Slutligen fylls alla gångar igen med bentonitlera.

Bild 3-6: I Oskarshamn har man tagit forskningen ett steg längre. Man har gjort en forskningsanläggning 450 m under marken (med 14 graders lutning på vägen) där man testar sin slutförvarsmetod och undersöker den geologiska påverkan. Hur påverkas urberget av kommande istider eg? Kommer kärnbränslet att ligga still i 100 000 år? Den viktigaste detaljen är att de radioaktiva partiklarna inte kommer ut i grundvattnet.

Notera dock att den underjordiska forskningsanläggningen aldrig var tänkt som ett verkligt slutförvar.
Den är bara en komplett modell (nästan i skala 1:1) gjord för forskning. Det kallar jag ambitiöst.

Mörsil sa...
24 februari 2010 kl. 21:27

Wow, häftig anläggning isf.

Leave a Comment

Back to Home Back to Top Rotan. Theme ligneous by pure-essence.net. Bloggerized by Chica Blogger.